Bassem: Kan vi fortfarande tro på fred?

Libanon, ett land som länge rymt en mångfald av etniciteter och religioner, har
fått sin moderna historia formad genom cykler av krig och konflikter. Många människor har precis som jag uthärdat inbördeskriget (1975-1990), mord och bilbomber varje år, kriget 2006 och slag efter slag och sedan 2019 den ekonomiska kollapsen, coronapandemin, explosionen i Beiruts hamn 2020 och nuvarande situation. Dessa händelser väcker minnen av fördrivning, förlust, trauman och en strävan efter överlevnad i ett land som ofta uppslukas av regionala och internationella spänningar. Kommer vi någonsin att kunna uppleva fred?

Särskilt i en värld där polarisering, sekterism och radikalisering sliter sönder samhällen, där samexistens gång på gång utmanas av interna splittringar, politisk instabilitet och större geopolitiska krafter som drar i Libanon från alla håll? Kan de kristna i Libanon – och på andra håll – fortfarande tro på fred, när de ställs inför våld som aldrig tycks ta slut.

Mitt i sådana konflikter utmanas grundläggande kristna övertygelser om fred, förlåtelse och hopp. Men det är också denna utmaning som driver oss att söka ljuset i tider av mörker. Det är denna skarpa kontrast mellan världens vägar och Kristi väg som gör hela skillnaden. Den kristna tron erbjuder flera ramverk för att ta itu med konflikter. Tänk till exempel på evangeliets centrala budskap om försoning, uppmaningen att älska vår nästa och den hedrande roll som fredsmäklare får i saligprisningarna. Även om evangeliet kanske inte direkt tar upp specifika konflikter, tar det upp roten till allt ont: människans stolthet. Jag tror inte att motsatsen till kärlek är hat, utan stolthet.

För libanesiska efterföljare till Kristus är kallelsen till fred inte bara ett moraliskt ideal och ett uttryck för vår kärlek till Gud, utan också en nödvändighet för överlevnaden av en nation med stor mångfald.
Huruvida vi fortfarande kan tro på fred eller inte är en aktuell fråga i Libanon. Svaret, ur ett libanesiskt kristet perspektiv, är komplext och kräver vår uthållighet, men är i slutändan hoppfullt.

Vägen till fred, som formuleras av många kristna tänkare, är inte bara frånvaron av konflikt utan närvaron av rättvisa, förlåtelse och försoning. Men när alla förutsättningar för fred raseras, och våld, splittring, laglöshet och orättvisor istället tycks ha sin gång, blir hjärtat sista utposten.

Sök Gud - skydda ditt hjärta

Om hjärtat blir undergivet rädslan, kan de kristna bli förlamade när de möter det onda. Aposteln Paulus talade ofta om en frid som övergår allt förstånd, rotad i en relation med Kristus. I Fil 4:7 skriver han: ”Då skall Guds fred, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och tankar skydd i Kristus Jesus.” Fred innebär här inte nödvändigtvis frånvaron av konflikter utan snarare en djup tillit till Gud. Att ta emot vägledning och mening från Gud i tider av kaos är nyckeln till överlevnad och till att orka vakna upp varje dag och möta nytt mörker.

Kärlekens helande kraft

Vår kraft och identitet som Kristi lärjungar ligger i kärleken. Kärlek är vårt vapen för att förstöra barriärer och fästen, hat och splittring, rädsla och lögner. Kärleken helar och återuppbygger tilliten. Jesus säger ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matt 5:44-45). Idag, när människor från södra Libanon, Bekaadalen och Beiruts södra förorter flyr till säkrare områden i Libanon, vägleder den Helige ande kyrkan att visa och ge kärlek till alla oavsett deras etniska och religiösa bakgrund. Trots att många församlingsmedlemmar själva bär på trauman från en tid då deras hjärtan var fyllda av ilska, rädsla och hat, har kärleken hittat sin väg igen genom den Helige andes kraft. Kärlek är att bygga förtroende mellan olika grupperingar och partier. Kärleken återupprättar också gudsbilden hos många och ger mänskligheten hoppet tillbaka. Om vi fortsätter att så frön av kärlek genom våra initiativ kommer det att påverka Libanons framtid.

Bekännelse och omvändelse

Ett annat viktigt initiativ för kristna att ta i krigstider är att uppmana till omvändelse. I 2 Krön 7:14-16 sägs det: ”om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem och bota deras land”. Som kristna behöver vi omvända oss, erkänna tidigare oförrätter och söka kollektivt helande. Inte förrän vi själva bekänner våra synder kan vi kalla andra att omvända sig och finna nåd hos Gud. I Gamla testamentet sker bekännelse och omvändelse för det mesta som ett folk och inte bara individuellt. Jag tror att vi som kyrka behöver bekänna vårt hjärtas inställning och vår stolthet i relation till ”den andre”. Sådan öppenhet har andlig kraft och kommer också att öka vår trovärdighet.

Tron och framtiden

Freden i Libanon kommer inte att bli lätt, och den kommer inte heller att komma snabbt. Men ur ett kristet perspektiv är fred alltid möjlig eftersom den är rotad i det gudomliga löftet om frälsning och förnyelse.

Till sist är den kristna tron på fred inte beroende av frånvaron av krig. Den är grundad i övertygelsen om att fred, så som Kristus föreställde sig den, är en väg av uppoffringar, kärlek och ett obevekligt hopp. Och för libanesiska kristna är detta hopp det som håller dem uppe, även i de mörkaste tiderna. Som kristna är vi kallade att skydda våra hjärtan och i den andan förkroppsliga Kristus i våra liv och samhällen. Och vi kan göra det i tillit till att våra ansträngningar, hur små de än är, är en del av Guds större plan för försoning och fred.